Månadens Diktare: Carolyn Forché

Dikt: "Om att återvända till Detroit" Första rad: Över den plommonfärgade snön syns tågets blonda rökmoln Uppläsning: Monica Wilderoth Carolyn Forché (f. 1950) är poet, översättare, professor och människorättsaktivist. Just hennes engagemang för mänskliga rättigheter är något som slår igenom i hela hennes författarskap och hon har blivit kallad för Den stora amerikanska samvetsrösten   Forché debuterade som 26 åring med poesisamlingen Gathering the Tribes som hon också vann Yale Series of Younger Poets Competition för samma år. Hon har under de senaste fyra decennierna varit verksam och tongivande inom det som kallas för vittnespoesi, något som märks särskilt i hennes dikter om konflikten i El Salvador. Forchés farmor immigrerade från Slovakien som elvaåring och bodde under stora delar av Forchés uppväxt tillsammans med familjen. I hennes poesi kan man även se tydliga spår av hennes slovakiska arv som löper som en röd tråd genom dikter som t.ex. "Om att återvända till Detroit".  Forché har vunnit flera prestigfulla pris för sin poesi och arbetar idag bl.a. som professor på Georgetown University, Washington. Hon bor i Maryland tillsammans med sin man, fotografen Harry Mattison. VERKTITEL: ur Mot Slutet (Ramús Förlag, 2020) ÖVERSÄTTNING: Lars Gustaf Andersson MUSIK: Sergej Rachmaninov: Romans för cello och piano EXEKUTÖR: Steven Isserlis, cello och Thomas Ades, piano